Vill du höra om Elefantöra
- solstugan
- 9 juli 2020
- 2 min läsning
Elefantöra, vilken växt! Den har ju lyckats bli supertrendig de senaste åren, vilket säkert delvis beror på att den är så lättskött. Men också på att den är så fin förstås!

Elefantöron med en massa elefantbebisskott på gång. Ursprungsplantan är den stora längst längst till höger i bild.
Jag har en planta som jag har tagit över efter min svärmor (en älskad svärmor som gick bort för ett och ett halvt år sedan så extra roligt då att ’hennes planta’ frodas och mår så bra!) och den har börjat bilda en riktigt stor familj!
Det är ju nämligen så med elefantöra att den lätt förökar sig. Den bildar små ’elefantbebisar’ nere vid roten och när de har blivit någon decimeter (minst 8 cm står det när jag läser på hos de lärde) så kan man ta dem.

Här ser man skotten. De flesta av dessa på denna lilla planta får växa till sig lite till.
Jag skär då alldeles invid roten och så rakt ner tills skottet går att lirka loss. Det är bra att få med så mycket som möjligt av rot på skottet.

Här fick jag loss ett bra skott.
Sedan sätter jag skottet i en liten vas/kopp/glas med vatten och låter det ta sig innan jag planterar ner det i en egen kruka. Hos mig får det stå ganska länge i sin vattenkopp, dels för att jag tycker att det är fint och dels för att det brukar dröja tills jag blir klar till plantering.
Tänk en så mysig gåbort-present: ett litet elefantöra i en kopp eller kruka med kanske lite vaxat papper runt.
Jag var hemma hos en kompis för någon vecka sedan och hon hade hängt upp en liten påse eller ’tygsäck’ i badrummet med en elefantöra i, det var fint!
Elefantöra trivs bäst i halvskugga (hos mig står de nog lite väl soligt men det verkar gå bra ändå) och att torka upp i jorden mellan vattningarna! Gör inget om du inte tillhör de flitigaste med vattenkannan alltså.

En elefantdjungel. Jag ska nog göra några påhittiga lösningar för några av dem. Kanske återkommer med bildbevis om det blir bra😊
Comments